I början av 90 talet kunde man i Stockholm och närliggande områden höra i den fria radiokanalen en röst som under täckmanteln ”RADIO ISLAM” sände flera gånger i veckan antisemitiska och anti-israeliska program.
En f.d. marockan, Achmed Rami, förnekade att Förintelsen någonsin ägt rum. Efter att i flera veckor ha lyssnat på hans lögner beslöt jag att sammankalla några vänner för att bilda en grupp för att bekämpa förnekandet. Huvudmålet blev att stoppa Ramis lögner och sprida kunskap om Förintelsen.
Var och en i vår grupp – som bestod av Egon Brill, Alfred Finder, Ferenc Göndör, Halina Neujahr och Jakob Ringart – lade 50 kr på bordet för att bilda vårt startkapital. Vår verksamhet i ”Gruppen Förintelsens Överlevande” startade därmed i november 1991.

Vår första större arbetsuppgift var att i december tillsända alla risdagsledamöter och den Svenska Regeringen en hemställan om en skärpning av lagen så att förnekandet av Förintelsen skulle kriminaliseras, att antisemitisk hetspropaganda skulle bedömas som hets mot folkgrupp och att i skolorna större utrymme skulle ges för information om nazisternas förbrytelse mot judarna under andra världskriget.
Denna hemställan undertecknades av 350 överlevande bosatta i Sverige. Hemställan bidrog i mycket hög grad till två fempartimotioner i detta ärende.

Inför behandlingen av motionerna i konstitutionsutskottet uppvaktade en infomationsgrupp bestående av A. Finder, H.Neujahr och Jakob Ringart konstitutionsutskottet, samt partiernas riksdagsgrupper med inspelade sändningar från ”Radio Islam”, allt i avsikt att uppnå en positiv behandling av motionerna.
Många av våra kamrater har genom gruppens förmedling besökt skolor för att vittna om sina egna upplevelser under nazitiden. Redan under vårterminen 1992 besöktes ca 100 skolor och flertalet Kyrkosamfund.
Utgifterna i samband med gruppens verksamhet täcktes genom frivilliga bidrag från gruppens egna medlemmar
I Juli 1992 insåg gruppens medlemmar att en fortsatt meningsfull verksamhet kräver en fastare organisation och beslöt därför att bilda en förening med namnet:

FÖRENINGEN FÖRINTELSENS ÖVERLEVANDE.

Ett konstituerande sammanträde ägde rum i Stockholm den 16 augusti 1992.

En interimstyrelse utsågs med följande ledamöter:
Egon Brill, Hedi Fried, Alfred Finder, Halinas Neujahr, Jakob Ringart, Emmerich Roth och Sioma Zubicky. Till ordförande valdes Jakob Ringart, till vice ordförande Alfred Finder, till sekreterare Emerich Roth. Till revisorer utsågs Tobias Frydman och Henrik Frenkel.
Vid sammanträdet antogs föreningens stadgar.
Huvudparagrafen är § 2

§ 2 Föreningens ändamål
Att bevaka medlemmarnas intressen i deras egenskap av tidigare förföljda eller på annat sätt utsatta för lidanden under naziväldet på grund av deras judiska härkomst.
Att verka för att minnet av nazitidens förintelse icke faller i glömska
Att verka mot nazism och mot förnekande av Förintelsen.
Att genom upplysning, bl a i skolorna, om händelserna under andra världskriget, motverka antisemitism, diskriminering, främlingshat och i övrigt verka för fredlig samlevnad mellan olika grupper i Sverige.
Att i övriga avseenden, då medlemmarnas gemensamma intressen berörs, bevaka desamma och föra medlemmarnas talan.

Under år 1992 var Föreningen mycket aktiv delaktig i protestdemonstrationer mot rasism och antisemitism. I april på Mynttorget mot fransmannen Fourissons besök i Sverige, och den 29 november samma år mot planerat ”Antisionistisk Världskongress” planerat av antisemiten Achmed Rami. Samtidigt pågick allvarliga gravskändningar på judiska begravningsplatser i Stockholm.
Sedan Föreningens bildande har styrelsen velat skapa varaktiga dokument i form av videodokumentärer över några medlemmars upplevelser under kriget.
Föreningens ansträngningar kröntes med framgång, och vi kunde under de kommande åren producera två filmer med omfattande förklaringshäften för användning i skolor.

När regeringens projekt ”Levande Historia” startade några år senare ställde föreningen sitt kunnande och erfarenhet av informationsarbete till projektets förfogande och vi kunde med glädje följa projektets framgång under de kommande åren.

Under hela nittiotalet pågick vår ”Vittnen berättar” med verksamhet i skolor och församlingar, tack vare uppoffrande insatser av en grupp medlemmar som far land och rike runt trots sin höga ålder. Genom de bidrag som föreningen erhållit i samband med informationsarbetet och med minimala administrationskostnader kunde föreningen bygga upp en sund ekonomi, vilket är grunden i all föreningsverksamhet.

Den kanske största arbetsuppgiften i vår förenings historia blev ändå upprättande av Minnesmonumentet Över Förintelsens Offer vid Stockholms Synagoga. Tanken om uppförandet av ett namnmonument presenterades för ledningen för Judiska Församlingen i Stockholm på våren 1994. Samtidigt väckte vår förening intresset för ett sådant monument hos några av Stockholms kommuns fullmäktige som stödde vårt fortsatta arbete med projektet. Ett klart uttalat önskemål från de flesta, i Sverige levande överlevande, var att placeringen borde ske på judisk mark, helst i närheten av synagogan. Efter att ha granskat fler förslag bildades en gemensam projektgrupp som så småningom valde ett förslag av konstnären Sivert Lindblom att ställas framför kanslibyggnaden på Wahrendorffsgatan. Förslaget godkändes av fullmäktige, dock revs beslutet upp av samma fullmäktige ett år senare.

Under tiden valde församlingen en ny ledning och man kunde till slut enas om den Monument som finns idag, utformat i samarbete mellan skulptören Sivert Lindblom och arkitekten Gabriel Herdevall.och bestående av en lång rad stentavlor med ca 8 500 namn över förintelsens offer, släktingar till de Överlevande av Förintelsen som lever i Sverige.

Monumentet invigdes av Hans Majestet Konungen den 27 september 1998. Föreningens medlemmar bör vara tacksamma mot den projektgrupp som varit ansvarig för Monumentets tillblivelse. nämligen Hans Baruch, Alfred Finder, Jakob Ringart, Sivert Lindblom, Gabriel Herdevall och Harry Pomert, som vid många möten och besök på byggnadsplatsen styrt Monumentets uppförande.
Den fond på ca 5 miljoner kronor som till slut blev kostnaden för monumentet skrapades ihop till största delen av Föreningen genom olika bidrag, dels från Stockholm Stad, Sveriges Regering och många enskilda, samt Judiska Församlingen och Chevra Kadisha.

Som Ni vet står nu nya uppgifter framför oss som är De Överlevandes Röst i Sverige.
Vi måste verka nu så att DEN ANDRA GENERATIONEN skall ta över Stafettpinnen och fortsätta med vårt viktiga arbete.

Att Förintelsen, mänsklighetens största folkmord icke får glömmas!!